AY - Anonyma Ynkryggar

Vi svenskar är ett typiskt lagom folk utom när det gäller direktkommunikation. Då är vi minst sagt lite fega. Vi har svårt att säga vad vi tycker exakt när vi tycker det. Vi kniper hellre käft än att direkt konfrontera det vi har problem med. Vi lider helt enkelt av konflikträdsla av varierande grad.

Vi nickar instämmande när någon bekant plattar till oss med sin besserwisserattityd, och vi ler bara snett och säger " Inga problem" när någon nyanländ frågar efter hjälp på knagglig svenska eller när någon sönderstressad fembarnsmamma vill tränga sig före i ICA-kön.

Men sen…när vi kommer hem…då jävlar! Då kastar vi oss över dator, mobil eller padda, loggar in på våra sociala medier för nu jävlar ska de få höra vad vi egentligen tycker de där storkäftade rövhattarna, lögnaktiga skäggbarnen och fräcka hororna! Bakom skärmar och stängda dörrar kastar vi illaluktande dynga åt alla håll och får medhåll och uppbackning av andra fega och olyckliga hatare. Här får vi utlopp för vår svalda, återhållna ilska, vår smygrasism och vår sexuella frustration, alltid välkryddade med fula och nedsättande invektiv och hot av varierande grad, ofta grammatiskt sorgliga att se - sär skrivna och felstavadde…

Och innan ni nu blir kränkta och förbannade, detta gäller ju inte alla svenskar förstås, faktiskt en väldigt liten del, men ack så skränig och ständigt närvarande i alla mediaflöden…och bara så utomordentligt tröttsamma….