Medaljens baksida

Jag tänker på kommande Vinter-OS och alla världens idrottsmän och kvinnor som ska tävla mot varandra under den olympiska elden och de olympiska ringarna på lika villkor…...Eller? 

Dopningsfrågan hänger som ett dystert moln över all idrott numera. Jag förstår inte varför människor som säger sig älska sin sport och hängivet tränar och försakar allt annat i sitt liv för att bli bättre, snabbare och starkare, medvetet eller av ren dumhet riskerar att bli bannlyst från allt idrottande på livstid. Det kan ta år ibland, men förr eller senare åker alla fuskare dit, det borde samtliga veta vid det här laget. Och ju längre tid som hinner gå, desto hårdare blir fallet….

Jag köper inte för en sekund att tränare, läkare eller andra lurat i dem otillåtna preparat, det är i slutändan alltid de själva som ansvarar för vad de stoppar i sig eller åtminstone ta reda på vad det är oavsett om källan verkar okej. För så viktig borde oron för dopning vara för en hängiven idrottare. Jag skulle tycka det vore pinsamt att komma med en sån typ av bortförklaring och då verkligen tala om för världen vilken otroligt naiv, godtrogen korkskalle man är.

Och de som medvetet fuskar med hjälp av otillåtna preparat är i mina ögon inte ett dugg idrottsmän. De är patetiska egoister och har förverkat sin roll som föredömen och idrottsutövare. De drar dessutom med sig alla rena och hårt arbetande idrottare i dopningssörjan och förstör samtidigt upplevelsen och spänningen för alla sportentusiaster och åskådare som följer tävlingarna. För vem kan i tävlingsögonblicket vara säker på om någon är dopad eller veta vem/vilka som eventuellt fuskar?

Detta förtar ju entusiasmen och förväntan inför OS. Spänningen inför tävlingarna har gradvis minskat efter varje dopningsavslöjande genom åren och det är inte bara synd och tråkigt för mig som gillar sport, utan för hela idrottsrörelsen…