Polarisering...

...är livsfarlig för demokratin anser jag, dels den man ser i samhället i allmänhet men även den politiska polariseringen.

Oavsett vilken kritisk fråga som dyker upp inom en konservativ kontext, blir avsändaren omedelbart stämplad som vänsterextremist av mottagaren. Detta märks tydligast inom Trump-administrationen där kritik mot presidenten i princip är förbjuden och den som ändå understår sig att kritisera även blir grymt förnedrad. (Någon som viskade diktatur?)

I sanningens namn är vänstern, särskilt här hemma, också snabba att dela med sig av sina, ofta icke rumsrena, åsikter om de högerkonservativas ståndpunkter.  

I Sverige har den politiska polariseringen ökat och fördjupats sedan ett visst parti gjorde sin inträde i riksdagen och började ställa krav, vilket ledde till att de borgerliga partierna lät dem ingå i regeringsunderlaget via "Tidöavtalet".

När vi ser hur polariseringen påverkar den tidigare demokratins högborg, USA, väcks en oro för Sverige, där demokratin alltid har varit en trygghet. 

Det är valår i år, och man hoppas att den ibland osannolika politiska turbulensen i vår omvärld inspirerar våra egna politiker att överge polarisering, splittring och "fake news". Istället kan man ju alltid önska att de väljer att basera sin valretorik på sakpolitik, fakta och förnuft som omväxling.